dramaqueenmia

Jag hatar intagningsprov.
Idag gjorde jag intagningsproven till Mimers Hus Musikal-linjen och vi blev indelade i tre grupper. Jag var med i grupp C, och vi skulle börja med teaterprovet, som bestod av att lära sig en text utantill (som man tidigare fått hemskickad), och sedan läsa upp den för två lärare på estet-programmet. Vi fick fyra texter att välja på. Teaterprovet gick hur bra som helst!

Sedan var det dags för dans. Det älskar jag ju såklart också! Vi hade lite balett, olika övningar och så hade vi något som de kallade för diagonalen. Man skulle gå på olika sätt tvärsöver rummet. Det värsta var att läraren som skulle bedömma oss satt och stirrade smått fientligt på oss med sitt anteckningsblock och en penna i handen. Nervös? Nja. Distraherad? JA!

Andra delen av dansprovet bestod av att tillsammans med en koreograf lära sig en kort street-kombination (på 16 takter). Det var kul, och till slut gick också det ganska bra (fastän jag kom av mig ganska mycket i mitten)...

Lunch. Goa hamburgare, eller snarare fiskburgare. :d Mmmmm.

Sista provet. Sång. Jag älskar att sjunga, det är hela mitt liv! Det har inte gått en dag utan att jag har sjungt något. Men jag har dock aldrig sjungit med komp till förut och här var man tvungen att ha det.
Vi hade två obligatoriska (ett ord som här betyder att man måste sjunga en av dem) låtar att välja mellan (sound of music och over the rainbow). Jag valde Over The Rainbow. Vi fick också välja en helt valfri. För mig blev det Gabriellas sång. Jag har fått mycket beröm för min akustiska version av den, och jag är helt säker på att jag kan fixa att sjunga den inför en "jury". MEN... Såhär var det:

Jag kom in, och läraren som skulle kompa satt längst bort i ett hörn med ett pyttelitet piano, och läraren som skulle lyssna på mig satt uppe i stolarna (det såg ut som i en biosalong, fast mindre). Redan där var jag obekväm, för visst väntar man sig att se ett välkomnande leende?! Inget sådant inom synhåll.

Jag hade inga noter till Gabriellas sång, eftersom att det stod i papprena jag fick hem att man fick ha komp på den valfria OM MAN VILLE. Jag fick börja med Over the Rainbow. TABBE.Jag fixar ju inte komp, som sagt (om jag inte tränat ett tag på den låten), och jag kom av mig, sjöng för lågt, i fel tonläge och helt borta. Bara för att tanten började tro att jag var tondöv så ville hon att pianomannen skulle spela EN not, sen skulle jag sjunga en visa där jag började på den noten. Gissa vad hon ville att jag skulle sjunga. BÄ BÄ VITA LAMM! Jag kann knappt låtj*veln! Tabbade mig såklart där också.

   

Den finaste sången jag vet, som jag fått så mycket beröm för, fick jag inte sjunga, bara för att de trodde jag var en tondöv nolla som inte kunde sjunga ett ackord rätt! Men kommer man till en sån audition eller vad man ska kalla det så ska INTE de förvänta sig att man kan sånt som att sjunga med komp, för guess what:

DET ÄR SÅNT MAN KOMMER DIT FÖR ATT LÄRA SIG!!!!!

Som tur är så var det så fruktansvärt snälla tjejer i min grupp (nästan inga killar var med) som inte gjorde som de i min klass skulle gjort och skrattade och hånade mig (pratar då inte om ALLA i klassen). De var så otroligt snälla och stöttade mig jättemycket! Om någon av er skulle läsa detta- Tack så hemskt mycket! Det värmde!

Men, för att göra den här dagen, och resten av mitt liv avsevärt mycket bätte (och kanske era också), vill jag visa denna bilden:



Som vanligt är alla bilder från google (jag mixtrade lite med not-bilden dock).

Kram och ha det bäst!!!

//Flickan Med De Många Namnen!!!