dramaqueenmia

Jag är nu riktigt deppig.

Ni vet att jag skrivit att jag ska vara med i teaterföreställning (Rent), som ska ha premiär snart. Jag skulle vara statist och kör. Som om det inte var nog med att det bara var två personer som var så dåliga att de fick bli kör, så var det också så att när några hoppade av så fick inte vi stackars körare roller. Då började man desperat leta efter andra som kunde ta de rollerna.

Det sket jag i eftersom att det var så kul att komma på träningarna och skratta och ha kul tillsammans med dessa underbara människor. För första gången nånsin kändes det verkligen som om jag tillhörde något, och jag trodde på mig själv mer än jag brukar (och jag har ändå ett STORT självförtroende).

Datumet för premiären skulle snart komma, och det blev ett jättebra datum. 18e maj tror jag. Sen ändrades det till vecka 20, då vi har teaterföreställningar med skolan. Jag mejlade och sa att jag skulle kanske inte kunna komma då eftersom skolan har sin pjäs just då (men att jag tänkte isåfall strunta i skolans pjäs eftersom den var mycket sämre).

Datumet ändrades igen. Till vecka 21. Den 27e. När HELA MIN KLASS ÄR I POLEN!!! Trots att jag hade gjort det väldigt klart att jag inte kunde komma då för att hela klassen ska till koncentrationslägrena.



Det fick mig att verkligen bli deperimerad. Jag fick erbjudandet att ändå vara med på turnén efter sommaren, men jag vet inte om jag orkar. Jag gick dit för att det kändes som om vi var alla en hel grupp med folk som älskade det de gjorde och ingen var "bättre" än nån annan (det fanns ju såklart de som sjöng eller dansade bättre, men ingen som var egoistisk över det), men detta kändes som ett slag rätt i ansiktet.

Jag hade för första gången kännt att jag var uppskattad för den jag är, och tagen på allvar. Och så blir jag den enda som inte kan komma på föreställningarna. Fatta hur det får mig att känna mig.


Men jag ger mig inte så lätt. Jag och en kompis har ett stort projekt på gång, och detta kommer stå i tidningarna, det lovar jag er!!! Det kommer bli en sån fruktansvärd succé att han som håller i Rent kommer ångra sig att han inte flyttade datumet och hade mig med i musikalen!



När jag bli en världsstjärna och får för första gången åka till Hollywood, och folk frågar vem jag har att tacka, då kommer jag säga att det är honom jag har att tacka, därför att detta har bara gjort mig ännu mer beslutsam om att

JAG SKA VISA VÄRLDEN ATT JAG VISST KAN BLI DEN JAG VILL VARA!!!
JAG ÄR JAG OCH JAG HAR EN J*VLA MASSA MER TALANG I MITT LILLFINGER ÄN VAD DE FLESTA HAR I HELA KROPPEN!!!

^.^  (: !!! :) ^.^

Jag har aldrig glömt vem jag var
Jag har bara låtit det sova
Kanske hade jag inget val
Bara viljan att finnas kvar

Men visst har jag tvivlat ibland. Jag har ofta tvivlat på hur bra jag är. OFTA. Det tror jag alla har, men det ska INGEN låta förstöra en!
DU KAN VAD DU VILL BARA DU TROR PÅ DIG SJÄLV OCH VET ATT DU ÄR DU!

Så ni får ha det bäst till vi råkas igen.

//Flickan Med De Många Namnen!

P.S. Alla bilder i detta inlägg är tagna från google... Utom Polens Flagga som jag gjort själv.